Om epilepsi
Epilepsi
är ett samlingsnamn för olika tillstånd med återkommande krampanfall.
Förekomsten av epilepsi har beräknats till cirka 0,7%, vilket motsvarar
ungefär 60 000 personer i Sverige.
Ett
epileptiskt anfall beror på ett plötsligt utbrott av
okontrollerad aktivitet i nervcellerna. Symtomen vid
epileptiska anfall kan vara mycket varierande. Hur anfallet
yttrar sig beror på var i hjärnan anfallet börjar och
hur det sedan sprider sig. Anfallen indelas i generaliserade
anfall respektive partiella anfall som kan vara enkla
eller komplexa.
Generaliserade
anfall
Grand
mal
Vid
generaliserade anfall är hela hjärnan engagerad. Grand
mal anfallet börjar med att patienten förlorar medvetandet.
Därefter följer en generell kramp som omfattar hela
muskulaturen. Hela kroppen är spänd och ligger som i
en båge. Kramp i bukmusklerna och bröstkorgen kan göra
att personen utstöter ett långdraget skrik. Denna fas
följs av anfallets andra fas som utgörs av ryckningar
i hela kroppen. Intervallen mellan ryckningarna blir
successivt allt längre för att till slut upphöra. När
ryckningarna har upphört är personen fortfarande medvetslös
och muskulaturen är helt slapp. Medvetandet återkommer
sedan successivt. Ofta är personen förvirrad under några
minuter till flera timmar efteråt. Trötthet, huvudvärk
och muskelsmärtor är vanligt.
Petit
mal
Petit
mal debuterar alltid i barnaåren hos tidigare friska
barn. Anfallen kallas för absens och innebär frånvaroattacker
på mellan 5-15 sekunder. Anfallen börjar och slutar
mycket plötsligt. Ofta är barnet inte medvetet och kommer
inte heller ihåg anfallen efteråt. Ibland kan man se
små ryckningar i ansiktet, men inte alltid. Om man inte
behandlar petit mal kan antalet anfall per dag vara
mycket högt (100-200 anfall/dag). Prognosen är god och
ofta har anfallen upphört före 20 års ålder.
Partiella
anfall
Enkla
partiella anfall
Anfall
som pågår i en begränsad del av hjärnan kallas partiella.
Symtomen vid enkla partiella anfall är mycket varierande
och beror helt på i vilken del av hjärnan anfallet pågår.
Personen förlorar inte medvetandet. Symtomen kan utgöras
av ryckningar i vissa muskelgrupper, känselförändringar
eller synupplevelser.
Komplexa
partiella anfall
Komplexa
partiella anfall karakteriseras av en auraupplevelse,
och därefter av sänkt medvetande och ofrivilliga muskelrörelser.
Auraupplevelsen kan vara mycket mångskiftande. Anfallet
kan tex föregås av tankestörningar, humörförändringar,
illusioner eller hallucinationer. De ofrivilliga rörelserna
kan utgöras av tuggrörelser, sväljningsrörelser eller
upprepning av ett visst ord. Personen kan också utföra
plockiga rörelser med händerna eller liknande. Anfallet
ter sig som en frånvaroattack.
Kramper
är alltid ett symtom, antingen på att man har en sänkt kramptröskel
eller på att man har områden i hjärnan med hyperaktiva celler. Den
så kallade kramptröskeln utgör den gräns varvid en människa får
krampanfall. Kramptröskeln varierar mellan individer på grund av
ärftliga orsaker, och den är också olika hög i olika åldrar. Det
finns dessutom en rad inre och yttre faktorer som kan sänka kramptröskeln
tillfälligt och ge upphov till anfall.
Partiella anfall utgår från ett fokus, dvs från ett avgränsat område
i hjärnan med nervceller som triggar anfall. Dessa celler kallas
epileptiska och kan alltså sända en mängd signaler under kort tid
istället för enstaka. Det uppstår en elektrisk urladdning i hjärnan.
Symtomen som uppkommer vid partiella anfall beror på var fokus ligger.
Det är vanligt att fokus ligger i tinningloben. Man har upptäckt
att vissa strukturer i tinningloben även under normala förhållanden
innehåller celler som är epileptiska. Det krävs dock förändringar
också i omgivande nervceller för att urladdningen ska kunna sprida
sig och ge upphov till ett krampanfall. Sådana förändringar kan
uppstå i samband med hjärnskador.
GABA är ett signalämne i hjärnan som hämmar hyperaktivitet i nervcellerna
och därmed krampanfall. Om mängden GABA minskar kommer vissa områden
i hjärnan att bli mer aktiva och risken för ett epileptiskt anfall
ökar. I vissa studier har man funnit att personer med epilepsi har
en lägre mängd GABA i tinningloben. Man kan därför säga att ett
krampanfall uppkommer när den elektriska urladdningen kan spridas
till friska celler eftersom att dessa inte hämmas tillräckligt.
Om urladdningen sprids till båda hjärnhalvorna förlorar patienten
medvetandet och anfallet kallas grand mal. Grand mal kan också bero
på att elektrisk urladdning sker i båda hjärnhalvorna samtidigt.
Hos
de flesta personer som drabbas av epilepsi hittar man ingen bakomliggande
orsak. Detta gäller framför allt när epilepsi uppstår i barndomen.
Hos vuxna är den vanligaste orsaken hjärninfarkt eller hjärnblödning.
Tumörer, skallskador och infektioner eller inflammationer som drabbar
hjärnan kan alla ge upphov till epilepsi. Andra orsaker är kemiska
eller elektriska avvikelser i hjärnan. Vissa epilepsiformer är ärftliga,
och epilepsi kan också vara symtom på andra ärftliga sjukdomar i
nervsystemet. Det är inte helt klarlagt i vilken mån risken att
drabbas av epilepsi är äftligt betingad, men man vet att ett barn
löper större risk att få epilepsi om föräldrarna har epilspsi som
debuterade i barndomen.
Det
finns många faktorer som kan sänka kramptröskeln tillfälligt och
som kan utlösa krampanfall hos personer med epilepsi.
Kramtröskeln
sjunker vid trötthet och det är därför vanligare med anfall nattetid
eller vid vila efter stress. Vanliga anfallsutlösande faktorer är
också för lite sömn samt infektioner med feber.
Hormonförändringar
kan sänka kramptröskeln och kvinnor löper större risk att drabbas
av anfall före menstruation och vid graviditet.
Psykiska
faktorer spelar en stor roll, men sambandet med anfallsrisk är inte
klarlagt. Man vet dock att hyperventilation i samband med oro eller
ångest kan leda till anfall hos vissa individer.
Abstinens
efter större alkoholintag är den vanligaste och bäst kända utlösande
faktorn. Abstinens efter att man har slutat med lugnande läkemedel
kan också utlösa kramper.
Vissa
läkemedel ökar anfallsrisken, tex tricykliska antidepressiva medel.
Fotostimulering
är en vanlig utlösande mekanism vid grand mal. Vissa
individer får anfall i samband med tex TV-tittande,
flimrande ljus, datorspel eller solblänk på vattenyta.
Svenska
Epilepsiförbundet (SEF).
Information
Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR).
Information
En
bok om epilepsi. Vänder sig i första hand till personer
med epilepsi och anhöriga som söker djupare kunskap.
Sigfrid Blom m fl. Ciba (1996).
Ögonblick som försvinner. Thomas Bergman. Janssen-Cilag,
Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm (1998).
Tryggare bostad för personer med epilepsi. Broschyren
belyser risken för skador vid epileptiska anfall i bostaden
samt ger förslag på tänkbara skyddsåtgärder i hemmet.
Lars Lund, Birger Roos.
Epilepsisyndrom hos barn och vuxna. Per-Erik
Lygner och Christer Larsson. Novartis (1992).
Frågor och svar om epilepsi. Birthe Borre. Glaxo
Wellcome (1999).
Epilepsi och skola. Christer Larsson och Gunnar
Fransson. Glaxo Wellcome, Mölndal (1998).
|