Fortfarande ojämn förskrivning av bromsmedicin

Med hjälp av Socialstyrelsen har Neurologiskt Handikappades Riksförbund gjort en kartläggning av hur mycket bromsmedicin mot MS, dvs interferon beta (Avonex, Betaferon och Rebif) och glatirameracetat = GA (Copaxone) som skrivs ut. Man fann stora skillnader. I ett par län var förskrivningen under 40 kr per år och invånare, men i Stockholm kostade medicinen 112 kr.

Vad beror detta på? När dessa mediciner var helt nya var det naturligt med skillnader, men hur kan det vara så fortfarande 8 år senare?

Det grundläggande felet är bristen på neurologer - neurologiska sjukdomar är vanliga och vårdbehovet närmast oändligt. De neurologer som finns tvingas att välja vad de ska satsa på. Detta innebär att exempelvis MS-intresset kan variera mellan olika kliniker.

Dock kan vi nu inte blunda för att även neurologers attityder till bromsmedicinerna spelar en stor roll. Fortfarande förefaller många ha en i mina ögon gammaldags attityd till dessa mediciner och till MS-sjukdomen i stort. Man underskattar sjukdomens konsekvenser och underskattar medicinernas effekt.

Vid MS-centrum på Huddinge, liksom vid MS-centrum på Karolinska Sjukhuset behandlas en stor andel av våra patienter, närmre 40% med interferon eller GA. Vi baserar vår behandling på den kunskap vi har om sjukdomsförlopp, sjukdomsmekanismer och medicinernas effekter. Behandlingsfrekvensen borde vara i den här storleksordningen överallt i landet. Den stora kunskapsluckan om bromsmedicinerna mot MS är vilken effekt de har på lång sikt, bortom de 2-4 år som de stora läkemedelsprövningarna kartlagt. Interferon beta och GA har en viktig effekt på kort sikt, men de flesta patienter får sina stora problem först efter många års sjukdom. Kan brommedicinerna bromsa även detta? Ett säkert svar får vi bara om vi noga följer vad som händer med våra patienter. Ansträngningarna att sprida deltagandet i det Svenska MS-registret är ett led i denna strävan.

Somliga tycker att MS-medicinerna är dyra, och visst vore billigare alternativ önskvärda. I Sverige lägger i vi nu ner ca 500 miljoner kronor per år på dessa medel som ges till över 3 000 patienter. Skulle alla landsting lägga ner lika mycket per invånare som Stockholm skulle kostnaden öka. Lika mycket som priset på ett Jas-plan.

MS-Centrum KI/HS genom Jan Hillert, mars 2003