Riskabelt förslag om sjukförsäkringen!


Regeringens förslag att lägga en större del av kostnaderna för sjukskrivning på arbetsgivarna får konsekvenser för personer med kronisk sjukdom. Arbetsgivare kommer att välja bort personer med
t ex MS. Detta kommer att leda till att personer med exempelvis MS tvingas göra överväganden som kan få medicinska konsekvenser.

Ett hypotetiskt exempel:

-Vad tror Du mina konstiga symtom skulle kunna bero på, frågar Veronika, 28 år och arbetslös.

-Jag vet inte säkert, svarar läkaren, men jag tror att det beror på en inflammation i nervsystemet. För att veta säkert om detta är något allvarligt eller inte behöver vi göra en utredning, göra en magnetkameraundersökning och undersöka ryggmärgsvätskan.

-Skulle det kunna vara något allvarligt menar DU, är det någon särskild sjukdom Du tänker på? fortsätter en allt oroligare Veronika.

-Det skulle kunna vara ett helt oskyldigt symtom som snart går över och aldrig kommer tillbaka. Men det skulle också kunna vara MS.

Veronika hamnar nu i en situation då hon får välja mellan fördelen med en tidig diagnos och tidig behandling, och nackdelen med att riskera att inte komma in på arbetsmarknaden. De flesta problemen vid MS visar sig först efter många år. Hur skall hon välja?

En sådan förändring av sjukförsäkringssystemet kommer att innebära att personer med kronisk sjukdom:

1) frestas att ljuga eller åtminstone inte uppge sin sjukdom

2) frestas avstå från utredning och därmed adekvat behandling
(t ex tidig behandling vid MS) för att inte riskera sin plats på arbetsmarknaden.

Förslaget riskerar att få medicinska konsekvenser och leder till diskriminerande särbehandling av en stor och redan drabbad grupp, våra kroniskt sjuka. De ökande sjuktalen är ett viktigt problem, och mycket talar för att inte endast genuin sjuklighet ligger bakom den ökning vi har sett. Politiska beslut är säkert nödvändiga, men försöken att hantera denna situation får inte gå ut över dem som redan är drabbade av kronisk allvarlig sjukdom.

 

 

MS-Centrum KI/HS genom Jan Hillert, mars 2003

     


 

©-2003. Jan Hillert, AnnaKarin Hedström