|
Smärta
Smärtproblemen
vid MS måste betraktas i sammanhang med andra symtom som t ex spasticitet,
fatigue, infektioner och kognitiv dysfunktion. Det kan föreligga
olika typer av smärta hos den individuelle MS-patienten och behandlingsstrategierna
blir därför ibland komplicerade. Smärta vid MS behöver dessutom
inte nödvändigtvis vara orsakad av MS-sjukdomen, utan kan ha andra
förklaringar som kräver specifik terapi.
Smärtsyndromen vid MS kan indelas i två huvudkategorier - kroniska
smärtsyndrom och akuta specifika smärtsyndrom.
Det
vanligaste smärttillståndet vid MS betecknas ofta som kronisk extremitetssmärta.
Denna typ av smärta är vanligen lokaliserad till benen och beskrivs
i första hand som brännande samt tenderar att vara värre på natten.
Patienterna har vanligen förändrat temperatursinne.
Sjukgymnastik
Patienten
kan uppleva smärtlindring vid stretching eller träning. Korrektion
av felaktiga rörelsemönster reducerar smärtan. Bassängträning har
ofta effekt vid smärtsamma känselstörningar.
TNS och akupunktur visar varierande resultat i studier, men förtjänar
att prövas. Båda behandlingsformerna ger vid positiv effekt ofta
en bättre motorik.
Läkemedelsbehandling
Kronisk
extremitetssmärta är det svåraste smärtsyndromet att behandla vid
MS. Förstahandsmedel är tricykliska antidepressiva.
Om effekt med tricykliska antidepressiva uteblir kan andrahandsalternativ
som mexiletin och gabapentin utnyttjas.
Karbamazepin, valproat, klonazepam och fluoxetin har rapporterats
ge en viss effekt.
Som vid annan terapi av kronisk smärta kan kognitiva beteendemetoder
vara effektiva för att lära patienterna tekniker att hantera smärtan.
Kronisk ryggsmärta uppträder hos upp till 20% av MS-patienterna.
Dessa smärttillstånd åtföljs vanligen, eller är en direkt konsekvens,
av muskelsvaghet, dålig hållning och spasticitet hos immobila personer.
De viktigaste behandlingsformerna vid kronisk ryggsmärta är sjukgymnastik.
De
akuta smärtsyndromen vid MS förekommer hos mindre än 15% av patienterna.
Tillstånden uppträder oftast i början av sjukdomen.
Trigeminusneuralgi
Det
vanligaste smärttillståndet är trigeminusneuralgi som förekommer
hos 5-10% av patienterna. Karbamazepin är förstahandsmedel vid trigeminusneuralgi
och 70% av patienterna svarar väl på behandlingen.
Fenytoin kan prövas som alternativ om patienten inte tolererar karbamazepin.
Baklofen har ibland visat sig vara effektivt när patienten inte
tolererar antiepileptiska läkemedel.
Andra farmakologiska möjligheter är t ex lamotrigin och gabapentin
vilka alla har hävdats vara effektiva hos utvalda patienter. Om
den farmakologiska effekten är otillräcklig kan glycerolinjektion
användas med goda resultat.
Optikusneurit
Vid
attacker av optikusneurit har 80% av patienterna smärtor i något
stadium av sjukdomen. Smärtan är vanligen självbegränsande och behandling
är oftast inte nödvändig. Om steroider används för behandling
av optikusneurit försvinner smärtan vanligen inom några timmar.
Lhermittes syndrom
Lhermittes
syndrom är en annan akut manifestation vid MS, som kan vara så obehaglig
att den betraktas som smärtsam. Denna sensoriska yttring försvinner
oftast spontant och medicinsk behandling är inte nödvändig. Om sådan
någon gång behövs är effekten av karbamazepin utomordentlig.
|