|
Inkontinens
Urinblåsans
lagrings- och tömningsfunktion kan påverkas vid MS. Vanligt är att
miktionsreflexen utlöses redan vid låg fyllnad av blåsan, utan att
patienten viljemässigt kan undertrycka den. Följden blir frekventa
urinträngningar och urinläckage.
Blåsbesvär förekommer hos cirka 80% av MS-patienterna men är debutsymtom
bara hos 10%. Om urinläckage uppträder skall urinvägsinfektion först
uteslutas. Resturin bör alltid undersökas vid blåsbesvärens debut
och därefter gärna en gång årligen. Resturin kan enklast mätas med
s k bladder scan (ultraljud) efter miktion.
Urinläckage och urinvägsinfektioner bidrar i hög grad till nedsatt
livskvalitet för de MS-sjuka. Patienten blir mer beroende av andras
hjälp och den sociala rörligheten inskränks.
Frekventa urinvägsinfektioner relaterade till neurologiska blåsproblem
leder till infektionströtthet och indirekt påverkan på andra MS-symtom
samt behov av antibiotikabehandling. Vid svåra blåsbesvär redan
i tidigt skede av sjukdomen eller vid plötsligt förvärrade symtom,
bör patienten remitteras till urologspecialist.
Målet
med behandlingen är främst att skydda MS-patientens njurfunktion
genom att avhjälpa blåsans försvårade tömning. Dessutom skall behandlingen
minska tendensen till läckage och täta trängningar.
Tolterodin (Detrusitol®) minskar läckageepisoder och trängningar.
Läkemedlet har få biverkningar.
Tricykliska antidepressiva används ibland för att förstärka effekten
av antikolinerga farmaka.
Desmopressin (Minirin®) nässpray ger en tillfälligt minskad urinproduktion.
Desmopressin får bara användas en gång per dygn men kan vara till
god hjälp i socialt pressade situationer, där läckage absolut inte
får ske, eller till natten.
Korrigering av dryckesvanor och av annan medicinering samt blåsträning
kan vara av värde.
Kirurgiska ingrepp som antingen syftar till en större funktionell
blåskapacitet eller som leder till en kontinent urinavledning med
tappningsbar men tät stomi på bukväggen, innebär en bättre tillvaro
för många MS-patienter med svår inkontinens.
Kateterbehandling med permanent dränering är en sista utväg både
vid tömningsoförmåga och vid svårt läckage.
|