Smärta vid Parkinsons sjukdom

Smärta är ett ofta underskattat och svårbemästrat problem vid Parkinsons sjukdom. I vissa fall verkar smärtan komma från musklerna som en följd av de motoriska rubbningarna. Stelheten kan orsaka ryggvärk, kramper och huvudvärk på grund av att musklerna är spända under långa perioder. Muskelkramper eller återkommande djup värk i armar och ben förefaller också framkallas av långvarig dopaminerg överstimulering. Studier har visat att två av tre Parkinsonssjuka upplever smärta. Det visar en enkätstudie som genomförts av Svenska Parkinsonförbundet.

Smärtanalys/smärtdiagnostik

Det viktigaste vid all smärtdiagnostik är att ta reda på vilken huvudtyp av smärta en person har. Detta är viktigt eftersom många smärtbehandlingsmetoder har effekt bara vid vissa typer av smärta. Vid smärtanalys kan ett journalblad med en kroppsschablon vara till god hjälp. Patienten själv kan i lugn och ro rita in smärtans lokalisation och karaktär (om den är molande, huggande, brännande etc). Den subjektiva smärtan kan man få uppfattning om genom att använda en skattningsskala tex VAS (visuell analogskala). VAS ska mätas före och efter åtgärd.

Varje patient med smärta ska efter smärtanalys erbjudas en individuellt utformad behandling, där effekt balanseras mot bieffekter, på ett sätt som avgörs i fortlöpande dialog mellan vårdteam och patient.

En person som har haft långvarig smärta (mer än tre månader) utan att ha fått en smärtdiagnos eller behandling bör remitteras till en smärtspecialist.

Behandling mot smärta vid Parkinson

Smärtor hos personer med Parkinsons sjukdom är vanliga och förekommer oftast i anslutning till off-perioder. L-dopa med dekarboxylashämmare har överlägsen effekt mot rörelsehämning och ofta god effekt även mot muskelspänning, darrning samt smärta i rygg, axlar eller extremiteter. COMT-hämmare förlänger effekten av varje L-dopados. Dopaminagonister (dopaminhärmare) har en verkningsprofil riktad mot muskelspänning och darrning, varigenom svår muskelhjälp och muskelkramper ofta kan avhjälpas.

NSAID (Non Steroid Anti Inflammatory Drug) ger ofta god smärtlindring till personer med Parkinsons sjukdom. Ibuprofen kan ges i kombination med paracetamol (Alvedon®). Likaså kan muskelavslappnande medel vara av värde vid muskelkramp.

Tramadol (Nobligan®) är ett centralt verkande preparat som ofta ges till personer med Parkinson. Tramadol bör dock inte ges till personer som behandlas med selegilin på grund av att läkemedlen påverkar varandras effekter.

Tricykliska antidepressiva såsom amitriptylin (Tryptizol®, Saroten®) är läkemedel som förstärker kroppens naturliga smärtlindringssystem genom att öka halten av signalsubstanser. Dessa läkemedel har lindrande effekt främst vid neurogen smärta. Antiepileptika såsom gabapentin (Neurontin®) kan också hjälpa mot nervsmärta.

Botulinumtoxinbehandling har bra effekt mot dystonier (muskelsammandragningar). Behandlingen ger en försvagning av muskulaturen och en kemisk påverkan på nervaktiviteten i aktuell muskelvävnad. Framförallt behandlas muskler i halsen men även kramp i armar och händer är lämpade för denna behandling.

Vid behandling med smärtstillande läkemedel bör man ha i åtanke att vissa preparat kan ge förvirring hos äldre. Medicinering mot Parkinson kan också ge förvirring och hallucinationer. Därför bör man vara försiktig med intag av antiparkinsonmediciner och smärtstillande medicin vid samma tidpunkt.

Kompletterande behandling

Alla personer med Parkinson bör efter diagnos få kontakt med en sjukgymnast. Ett individuellt träningsprogram bör läggas upp för att förebygga sekundära skador och muskelförkortningar.
TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) en metod som stimulerar kroppens egna smärtlindringssystem. Smärtsignalerna "filtreras" delvis bort av dessa smärtlindrande system och man upplever mindre smärta. Beröringsmassage är en annan metod som har en lugnande effekt och ger avslappning samtidigt som det höjer smärttröskeln.
Varma bad eller värmekuddar kan också ge muskelavspänning och lindra smärta.

Psykologiska och pedagogiska metoder med kognitiv och beteendevetenskaplig inriktning kombinerad med aktiverande fysioterapi är av värde. Målet är att lära patienten att hantera smärtan och därigenom uppnå en så hög livskvalitet som möjligt.