Stamceller och gliom
Forskning vid University of Florida

Forskare vid University of Florida har upptäckt ett eventuellt samband mellan stamceller i hjärnan och uppkomst av gliom. Forskarna hoppas att upptäckterna kan att leda till en ny behandlingsmetod där de avvikande cellerna dirigeras till normal tillväxt.

Forskarteamets upptäckt grundar sig på omfattande laborationsstudier av nervceller från maligna gliom som kirurgiskt avlägsnats vid operationer. Nervcellerna odlades under sådana förhållanden att man kunde åtskilja dem från stamceller.

När forskarna odlade gliomceller i kultur observerade dem celler som betedde sig som stamceller med abnorm tillväxt. De påvisade att dessa stamceller också innehöll gener som är mycket olika från de gener som återfinns i normal hjärnvävnad.

Observationerna tyder på att det är möjligt att tumörbildning uppstår när stamcellerna i en viss del av hjärnan - som kontinuerligt delar sig - går för långt i sin reproduktion.

Tumörceller dirigeras till normal tillväxt

Man fann således att tumörceller som härstammar från maligna hjärntumörer fortfarande har kvar sina stamcellsegenskaper. Genom molekylär manipulation och förändringar i tillväxtförhållandena kunde forskarna inducera stamcellerna (från gliom) att utvecklas till normala nervceller och gliaceller. Detta kan betyda att tumörceller som finns kvar efter kirurgi och strålning skulle kunna utvecklas till normala celler om man lyckas skapa de förhållanden som krävs.

Framtida behandling

De flesta behandlingar vid hjärntumörer syftar till att döda tumörceller med läkemedel eller strålning. Om abnormala stamceller skulle utgöra en grund till tumörutvecklingen skulle det vara svårt att förstöra dem eftersom dem är mycket resistenta mot idag kända behandlingar.

Ett alternativ skulle vara en behandling som är inriktad mot att påverka tumörtillväxten på så sätt att tumörceller som finns kvar efter operation och strålning styrs om till normal tillväxt.

Man vill även identifiera de gener som är involverade vid uppkomsten av gliom och ta reda på hur dessa gener aktiveras och inaktiveras.

 


Källa: Glia

©-2003. Anna Hedström