Behandling av huvudvärk

Behandling av migrän

Receptfria smärtstillande läkemedel

Akuta migränanfall behandlas i lätta fall med smärtstillande läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra (Magnecyl®), Aspirin®, Bamyl®) eller paracetamol (Alvedon®, Curadon®, Panodil®) i snabbverkande form. Effekten är oftast god om medlet intas tidigt under anfallet. Acetylsalicylsyra hämmar både inflammationen under anfallet och minskar smärtan. Koffein anses ha lindrande effekt vid migrän och kan ges tillammans med såväl acetylsalicylsyra som paracetamol.

Antiinflammatoriska läkemedel

Antiinflammatoriska läkemedel (Naproxen®, Ipren®) kan också minska smärtan vid akuta anfall. De har effekt genom att de hämmar produktionen av prostaglandiner, vilka anses vara involverade i uppkomsten av migrän.

Triptaner

För närvarande finns sex olika triptaner på den svenska marknaden för behandling av akuta migränanfall (sumatriptan, zolmitriptan, naratriptan, rizatriptan, eletriptan, almotriptan). Sumatriptan (Imigran®) som är det tidigast registrerade läkemedlet i gruppen godkändes 1991. Preparatet finns både i form av tabletter, nässpray, stolpiller och som injektion. Triptanerna sammandrar de vidgade blodkärlen under huvudvärksfasen och hejdar smärtsignalerna, bland annat genom att bromsa frisättningen av smärtökande ämnen i blod-kärlen. Det förbättrar snabbt alla migränsymtom, såväl huvudvärk och illamående som ljus- och ljudkänslighet.
Lindriga övergående biverkningar är vanligt förekommande. Triptaner ska inte användas av patienter med kärlkramp, dålig blodcirkulation, obehandlat högt blodtryck eller svår njur- eller leversjukdom. Ungefär en tredjedel av de patienter som behandlas med triptaner får återfallshuvudvärk inom 6-18 timmar. Den är vanligast i samband med svårare och längre migränattacker samt vid menstruations-relaterad migrän. Oftast kan man återupprepa behandlingen under samma dygn om huvudvärken återkommer.

Ergotamin

Tidigare användes ofta ergotamin (Anervan®, Cafergot®) vid svårare migränanfall, men numera används detta läkemedel i mindre omfattning på grund av biverkningar och risk för beroendeutveckling. Ergotamin har en kärlsammandragande effekt och läkemedlet bör ges så tidigt som möjligt under anfallet. Ergotamin ska inte tas dagligen och aldrig under en längre period.

Betablockare

Om patienten har två anfall eller fler i månaden kan förebyggande behandling bli aktuellt. Som förebyggande behandling är betablockerare det vanligaste läkemedlet. Det är en substans som blockerar en särskild receptor i pulsådrorna som i sin tur gör att kärlen påverkas. I första hand används propranolol eller metoprolol dagligen under 3-6 månader. Därefter kan man minska dosen eller sätta ut behandlingen för att se om patienten har blivit bättre spontant. Hur medlen har effekt mot migrän vet man ännu inte.

Serotoninhämmare

Som andrahandsmedel används serotoninhämmare som bland annat hämmar effekten av serotonin under aurafasen. Därmed minskar inte blodflödet i samma utsträckning när serotonin frisätts och den efterföljande huvudvärksfasen blir lindrigare. Pizotifen är en serotoninhämmare med god migränprofylaktisk effekt men preparatet bör ges i låg dosering på grund av dess tröttande och aptitstimulerande effekter. Ett annat medel är metysergid. Detta medel bör reserveras för patienter med mycket svåra migränanfall då läkemedlet kan ha allvarliga biverkningar.

 

Behandling av Hortons huvudvärk

Behandling av enskilda attacker

De enskilda attackerna vid Hortons huvudvärk är svåra att behandla eftersom värken sätter in snabbt. Smärtstillande receptfria mediciner och morfinpreparat är oftast utan effekt för Hortonpatienter. Syrgasbehandling och sumatriptan (Imigran®) kan användas vid behandling av enskilda attacker, men har ingen förebyggande effekt.

Förebyggande behandling

Om patienten har flera attacker om dygnet eller om behandlingen av enskilda attacker inte hjälper kan det bli aktuellt med förebyggande behandling. Den förebyggande behandlingen ska bara användas under Hortonperioden. Efter en till två attackfria veckor ska man försöka att trappa ned behandlingen.

Kalciumflödeshämmare

Långtidsbehandling med kalciumflödeshämmare (Verapamil®) har ofta god förebyggande effekt.

Serotoninhämmare

Serotoninhämmare som används i behandlingen av Hortons huvudvärk är Metysergid® och Sandomigrin®. Metydlsergid® har god efffekt men detta medel kan ge allvarliga biverkningar och bör endast skrivas ut av specialistläkare. Sandomigrin® är något mindre effektiv än Metylsergid men har inga allvarliga biverkningar.

Kortison

Kortison kan ibland vara effektivt mot Hortons huvudvärk. Attackerna kommer dock ofta tillbaka när dosen sänks.

Litium

Patienter med kronisk Hortons huvudvärk kan behandlas med litium. Litium har snabbt insättande effekt hos flertalet patienter med kroniska symtom. Litium kan dock ge allvarliga biverkningar såsom njurskador. Det är ännu inte känt hur litium utövar sin symtom-lindrande effekt vid Hortons huvudvärk.

Behandling av spänningshuvudvärk

En lugnande förklaring till patienten om de bakomliggande mekanismerna till värken är grundläggande. Samarbete mellan läkare, sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut är betydelsefullt för framgångsrik behandling. Sjukgymnasten lär ut aktiv avspänning av muskulaturen. Patienten tränas att klara egen aktiv avspänning också i stressituationer. Ergonomiska faktorer kan vara utlösande för huvudvärk, varför besök på arbetsplatsen av sjukgymnast och arbetsterapeut ibland är nödvändigt. Olämplig belysning, felaktig arbetsställning och liknande ska om möjligt korrigeras. Lättare motion uppmuntras. Avslappningsträning i bassäng kan vara värdefull. Även TNS behandling och akupunktur kan prövas i svåra fall. Man ska försöka undvika smärtstillande tabletter vid all spänningshuvudvärk eftersom tät förbrukning gärna ökar efterhand. Detta kan i sin tur leda till att själva läkemedlet skapar en ny sorts huvudvärk. Det bästa är att försöka hitta de bakomliggande faktorerna och åtgärda dem. Den medicinska behandlingen kommer således i andra hand.



 

 


Faktagranskad av läkare Bo Ersmark, Karolinska Universitetssjukhuset

©-2005. Anna Hedström