Behandling av myastenia gravis
Det finns olika behandlingar tillgängliga för att reducera och förbättra muskelsvagheten. Dessa läkemedel förbättrar impulsöverföringen mellan nerver och muskler och ökar därmed muskelstyrkan. Tillgängligt finns också läkemedel och kirurgiska ingrepp som motverkar den process som orsakar sjukdomen.
Flertalet patienter förbättras av kolinesterashämmare. Läkemedlet hämmar enzymet kolinesteras som bryter ner acetylkolin och leder därmed till att det finns mer acetylkolin tillgängligt att binda till muskelfibrerna.
Medicinbehovet varierar mycket mellan olika patienter men också under dygnet och under olika tidsperioder hos samma patient.
Av de preparat som finns är pyridostigmin (Mestinon®) standardpreparat. Biverkningarna är främst magsmärtor, ökad tarmmotorik, diarré samt ökat svett-, saliv- och tårflöde. Överdosering kan orsaka så kallad kolinerg kris med ökad muskelsvaghet och andningssvårigheter. Vid doseringar under 800 mg/dygn bedöms risken för en kolinerg kris som mycket låg.
Tymektomi är ett kirurgiskt ingrepp där tymus avlägsnas. Detta ingrepp förbättrar symtomen hos majoriteten av patienterna och kan hos vissa individer leda till symtomfrihet. Operation sker när patienten mår optimalt. Förbättringen inträder långsamt under flera år. Bäst resultat ses hos unga patienter. Varför ingreppet hjälper vet man inte.
Kortison har en dämpande effekt på immunsystemet och minskar produktionen av antikroppar. Behandling med kortison kan prövas när symtomlindrande behandling och tymektomi inte ger tillräcklig effekt. Flertalet patienter förbättras av kortison, i synnerhet äldre. Kortison kan dock försämra MG om det ges i felaktiga doser.
Genom att kombinera kortisonbehandlingen med azatioprin (Imurel®) kan ofta doseringen av kortison hållas lägre. Azatioprin kan också användas som ensamt läkemedel för långvarig immunsuppression. Förbättring uppnås i cirka 80% av fallen, med bäst resultat hos äldre. Maximal effekt brukar ses efter 4-6 månader.
Plasmaferes innebär att antikroppar avlägsnas genom plasmabyte.
Vid IvIg behandling anses att sjukdomsframkallande antikroppar blockeras.
Både plasmaferes och intravenöst immunglobulin används i utvalda fall för att åstadkomma snabb förbättring, vanligen vid myasten kris. Behandlingarna har likvärdig effekt, är inte helt riskfria, och endast cirka 60% av patienterna förbättras markant inom någon vecka. Effekten är i regel kortvarig varför behandlingen brukar kombineras med immunhämmande medel.
Följande mediciner försämrar symtomen vid MG och är också kontraindicerade: vissa antibiotika (aminoglykosider), litium, kinin, kinidin, klorokin, procainamid, morfin.
|