Rehabilitering vid Parkinson
Behovet av rehabilitering varierar beroende på hur sjukdomen utvecklar sig, hur uttalade de motoriska symtomen är och vilka andra symtom personen drabbas av. I den tidiga fasen av sjukdomen är information och kunskap om sjukdomen, dess konsekvenser, råd om livsstilsförändringar, egenvård och medicinens verkan och biverkan en viktig del. I ett senare skede ökar behovet av samordning mellan den medicinska behandlingen och övriga rehabiliteringsmedicinska insatser, liksom anhörigas roll och engagemang i omhändertagandet.
Vid Parkinsons sjukdom uppträder ett flertal olika symtom och besvär som påverkar förmågan att utföra dagliga aktiviteter och medför svårigheter att klara de krav som ställs i olika situationer. Det finns ett antal specifika rehabiliteringsinsatser som kan leda till ökat välbefinnande för personer med Parkinsons sjukdom. Det är viktigt att insatserna är målinriktade och görs utifrån den drabbade personens behov och intressen.
Det är vanligt att Parkinsonsjuka har en förändrad hållning, svårt att initiera gången och går med lätta hasande steg. När personen väl har börjat gå uppstår svårigheter vid vändning, ändrad riktning och uppbromsning. Armrörelserna minskar och balansen påverkas negativt. Plötsliga frysningar och stelhetsperioder kan också inträffa, som tillsammans med balansstörningen kan leda till fallolyckor.
Sjukgymnastik kan förbättra balans, hållning, gång, förflyttning och uppresning. Träningen innefattar instruktion och övningar för att öka bålstabilitet och bålrotation, förbättra tyngdpunktsöverföring och balans. Med enkla råd, som att flytta in fötterna under stolen, kan uppresningsförmågan förbättras. Personer med Parkinson har nytta av att lära sig olika knep för att initiera gången och bibehålla normal steglängd och normala armrörelser under gång. Genom att räkna eller sjuka högt eller för sig själv, och att överdriva arm- och benrörelser uppnås en mer normal gång.
Stelhetsperioderna kan senare i sjukdomen bli så pass svåra att personen kan behöva hjälp utifrån med olika stimuli. Anhöriga eller andra behöver då instrueras i att använda exempelvis kommandon eller föremål för att personen ska komma ur sin låsning.
Balansträningen bör integreras i olika vardagliga aktiviteter som tvättning, matlagning etc för att ge bästa resultat. En rollator kan medföra en ökad säkerhet i gången och minskad fallrisk. Vid hembesök kan relativt enkla anpassningar medföra en ökad grad av säkerhet vid förflyttningar. Eftersom Parkinson företrädesvis drabbar äldre, och åldrandet i sig leder till nedsatt muskelstyrka, har styrketräning kommit att bli en del i rehabiliteringen. Styrketräning har hos både friska äldre och äldre med Parkinson lett till ökad styrka och förbättrad gångförmåga. Personer med lindrig sjukdom, liksom nydiagnostiserade personer, uppmuntras att träna för att bibehålla kondition, styrka och rörlighet.
Tremorn kan för många personer med Parkinson vara besvärande. Eftersom skakningarna förvärras av stress och oro kan inlärandet av avslappningstekniker minska tremorn i besvärande situationer. Rörelsehämningen och muskelstelheten är de vanligaste funktionsnedsättningarna vid sjukdomen. En effekt av detta kan bli nedsatt ledrörlighet, smärta och generell påverkan på gångförmåga och förflyttning.
Personer med Parkinson instrueras att dagligen ta ut rörligheten och töja sina muskler. Övningarna bibehåller rörligheten, men kan också minska smärtan. Eftersom övningarna måste genomföras regelbundet är det viktigt att hitta aktiviteter där övningarna kan bli en naturlig del i själva aktiviteten.
För att underlätta i vardagen kan personer med Parkinson ha nytta av olika anpassningar, hjälpmedel och kompensatoriska strategier. Arbetsterapeuten kan prova ut en arbetsstol som gör att vardagssysslor kan utföras sittande, ordna med förhöjning som gör det lättare att resa sig upp från toalettstolen, förse personen med specialredskap för att underlätta vid matlagning och måltider, påklädning och personlig hygien. Arbetsterapeuten kan även medverka till bostadsanpassning för att göra det möjligt för personen att bo kvar och fungera optimalt i sin egen bostad.
Många personer med Parkinson upplever en påverkan på röst och tal. Rösten blir svagare, talhastigheten ökar, artikulationen minskar och talet blir sluddrigare. Under talet kan upphakningar uppstå och leda till perioder av tystnad med svårigheter att på nytt initiera talet. Personerna kan börja stamma och upprepa samma ord. Lopopeden kan undervisa personen att koordinera andningen under tal, och senare i sjukdomen lära patienten att kontrollera talhastigheten och noggrant artikulera, tillsammans med koordinerad andning.
Sväljningssvårigheter och förlångsammad svalgreflex uppstår först senare i sjukdomen, och tillsammans med ökad salivation leder detta till att personen får svårt att hålla undan saliven, svårigheter att äta och ta sin medicin. I värsta fall kan personen svälja fel med risk för aspirationspneumoni. Logopeden lär patienten att sitta korrekt under måltiden, ta mindre tuggor, förtjocka drycken och laga mat med större innehåll av sås för att underlätta sväljningen. Sväljningsundersökningar ger värdefull information om arten och graden av sväljningssvårigheter och underlättar i den fortsatta behandlingen.
Parkinson leder ofta till olika former av autonom dysfunktion. Ortostatiskt blodtryck med så lågt blodtryck att personen nästan svimmar när denne ställer sig upp orsakar stora problem senare i sjukdomen. Att lära sig att långsamt resa sig upp från sittande till stående och från liggande till sittande kan vara effektiva metoder att begränsa konsekvenserna av det låga blodtrycket. Blodtryckshöjande mediciner kan också förbättra situationen.
Förlångsammad tarmtömning kan leda till snabb mättnadskänsla, nedsatt upptag av mediciner, illamående och förstoppning. Mindre måltider under dagen, ökat intag av fibrer, bulkmedel och tarmreglerande läkemedel kan förbättra tarmtömningen och minska besvären orsakade av detta.
Blåstömningsbesvär hos både män och kvinnor och erektil dysfunktion hos män kan förekomma. Vid behov kan en urodynamisk utredning ge information om bakomliggande orsaker till blåsstörningen. Idag finns goda möjligheter att såväl farmakologiskt som icke-farmakologiskt behandla både blåstömningsbesvär och erektil dysfunktion.
Depression, oro och ångest är vanligt hos personer med Parkinson och kan påtagligt påverka personens livskvalitet. Depression är relaterat till sjukdomsgrad, till plötsliga förändringar i sjukdomen och till personens upplevelse av hur sjukdomen påverkar funktionsförmågan. På grund av att många depressionsrelaterade symtom, till exempel sömnsvårigheter och trötthet, också är vanliga vid Parkinson kan det ibland vara svårt att säkert diagnostisera depressionen. Behandling med moderna antidepressiva läkemedel har i många fall god effekt på depressionen utan nämnvärd påverkan på de motoriska parkinsonsymtomen.
Ångest kan sätta in när symtomen påverkar rörelseförmågan. Att lära sig använda avslappningstekniker kan hjälpa personen.
Kognitiva symtom hos personer med Parkinson har under de senaste åren uppmärksammats allt mer. Personer med Parkinson som utvecklar kognitiva symtom kan få problem i olika situationer även om de motoriska symtomen är relativt lindriga. För yngre personer innebär de kognitiva symtomen att anpassningar i arbetet kan bli nödvändiga och i vissa fall kan personen inte fortsätta sitt förvärvsarbete. Neuropsykologisk testning, råd och stöd, samt specifika kognitiva rehabiliteringsåtgärder kan hjälpa personen. Till exempel kan minneshjälpmedel kompensera för sviktande minnesfunktioner. De kognitiva problemen i kombination med motoriska symtom påverkar också förmågan att köra bil. Bedömning av körförmågan bör därför ingå i omhändertagandet av personer med Parkinson, framför allti senare skeden av sjukdomen.
Sömnproblem är vanligt och kan förstärkas av de olika dopaminerga läkemedlen. Vanligast är fragmenterad sömn, svårigheter att somna och tidigt morgonuppvaknande. Sömnstörningar där personen vaknar av att kroppen är stel kan vara ett symtom på undermedicinering. Sömnmediciner i kortare perioder liksom användande av avslappningsteknik kan förbättra sömnen.
Att drabbas av en kronisk sjukdom där man redan på förhand vet att sjukdomen kommer att ge upphov till olika svårigheter i dagliga livet, kan medföra ett stort trauma för många personer och deras anhöriga. Många personer som får diagnosen Parkinsons sjukdom reagerar förvånansvärt samlat. Andra reagerar dock med oro för framtiden och får svårt att fokusera på nya mål, vilket kan leda till svårigheter att ta till sig olika strategier för att underlätta i vardagen.
Social isolering är inte ovanligt vid kroniska progredierande sjukdomar. Många personer och deras anhöriga behöver därför stöd i olika faser, ett stöd som de kan få både via sjukvården och via patientföreningar eller olika handikapporganisationer. Anhöriga är också viktiga för att hjälpa personen att bryta den iniativfattighet och passivitet som kan förekomma, eller stödja personen om de kognitiva funktionerna påverkas. Alla personer med en kronisk progredierande neurologisk sjukdom informeras om patientföreningar och handikapporganisationer och deras aktiviteter. Patientföreningarna och handikapporganisationerna tillhandahåller värdefull information och utbildningsmaterial, ordnar möten, kurser och aktiviteter där tips och råd ges som underlättar i vardagen.
Samhället har också möjlighet att ge stöd och en mycket viktig del i rehabiliteringen är att informera och hjälpa den drabbade personen och dennes anhöriga att få del av det samhällsstöd som man är berättigad till. Ett exempel är LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) som ger personer under 65 år med varaktiga funktionsnedsättningar möjlighet till bland annat personlig assistans, kontaktperson, ledsagare och daglig verksamhet. Lagen tillkom i Sverige 1994 och syftet var att skapa förutsättningar för ett så normalt liv som möjligt, trots de svåra och livslånga begränsningar som en sjukdom eller skada medför.
Personer över 65 år kan erhålla hemtjänst via kommuner eller insatser liknande de vid LSS via Socialtjänstlagen. Andra exempel på samhällsstöd är färdtjänst, parkeringstillstånd och trygghetslarm.
För yngre personer som fortfarande är i arbetsför ålder kan arbetslivsinriktad rehabilitering bli aktuell. Denna kan innefatta allt från anpassning av arbetsplatsen, byte av arbetsuppgifter, nedgång i arbetsgrad, till byte av arbete. Olika former av stöd från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kan göra det möjligt för en person med Parkinson att fortsätta arbeta även om sjukdomen progredierar.
|