Om
tumörer i centrala nervsystemet
I
Sverige registreras cirka 1300 nya fall av primära hjärntumörer
varje år. Ungefär 50% av de primära tumörerna är gliom. Ungefär
hälften av de som drabbas över 60 år, men hjärntumörer är också
en förhållandevis vanlig tumörform hos barn.
Fokala
symtom
En
hjärntumör kan ge en mängd olika symtom beroende på var i hjärnan
den är lokaliserad. Fokala symtom innebär symtom som orsakas av
tumörens lokala påverkan på de närmast intilliggande strukturerna.
De tidigaste symtomen är i regel fokala. Det kan vara tal- och hörselproblem,
försämrad rörelseförmåga eller balansproblem. Eftersom hjärnan även
är centrum för våra känslor är det vanligt med psykiska problem
av olika slag vid hjärntumörer. Personlighetsförändringar såsom
initiativlöshet eller minnesförlust kan förekomma. Synstörningar
kan vara ett annat tecken på hjärntumör. När synnerven påverkas
direkt av tumören eller när trycket inne i skallen ökar kan synen
påverkas. Epileptiska anfall kan också vara symtom på hjärntumör.
Anfallen orsakas av en elektrisk urladdning och uppkommer när tumören
växer i vissa delar av hjärnan.
Symtom beroende på tryckstegring
Det
vanligaste tecknet på tryckstegring är huvudvärk, ett besvär som
drabbar alla människor någon gång och som i de flesta fall inte
beror på allvarlig sjukdom. Läkare bör dock sökas om huvudvärken
inte går över på ett par veckor. Huvudvärken beror på att trycket
i huvudet ökar när tumören växer eftersom det hårda skallbenet sätter
en gräns för hur mycket hjärnan kan utvidgas. Denna tryckökning
uppstår oberoende av om tumören är elakartad eller inte. Vid en
tumör är det vanligt att de tunnaste blodkärlen i hjärnan skadas
så att vätska från blodet läcker ut i hjärnvävnaden. Även detta
resulterar i svullnad som medför tryckökning.
Andra symtom på ökat tryck är illamående och kräkningar. Även dessa
symtom är i de flesta fall helt ofarliga, och även här gäller att
man bör söka läkare om ingen förklaring finns eller om besvären
kvarstår under längre tid. De tidiga tecknen på tryckökning är ofta
diffusa. I stort råder en korrelation mellan tryckets nivå och det
kliniska tillståndet. Ju mer uttalad tryckförhöjning desto mer är
tillståndet påverkat. Så småningom påverkas personens vakenhetsgrad.
Förutom den tryckökning som en tumör kan förorsaka måste alltid
räkna med en lokal förskjutning av hjärnan åt olika håll. Detta
kan ge effekt på områden som också ligger relativt långt bort från
tumören.
De
olika tumörsjukdomarna är mycket olika
varandra, men de har alla gemensamt
att de uppstår genom ett fel i kontrollen
av celldelningen. En frisk cell vet
när den ska dela sig och när celldelningen
ska upphöra. När exempelvis ett sår
är färdigläkt slutar cellerna att
dela sig. I en tumör är celldelningen
okontrollerad. Det börjar med att
ett fel uppstår i en cell. När cellen
delar sig finns felet i båda de nya
cellerna. Efterhand som celldelningen
fortskrider bildas allt fler felaktiga
celler. Slutligen bildas en tumör.
Cellerna i en benign (godartad) tumör
växer inte in i omgivande vävnad,
men kan däremot tränga undan den för
att själv få plats. Cellerna i en
malign (elakartad) tumör brukar dock
helt förlora respekten för omgivningen.
De tränger in i andra vävnader och
kommer så småningom i kontakt med
blodkärl och lymfkärl.
Maligna hjärntumörer skiljer sig i
ett viktigt avseende från andra cancertyper.
De sätter sällan metastaser (dottertumörer)
i andra delar av kroppen. Om tumören
växer så att den får kontakt med hjärn-
och ryggmärgsvätska kan celler dock
lossna till vätskan och spridas med
den.
Icke
godartade (maligna) former
Gliom
Hjärntumörer hos vuxna utgår sällan
från nervceller. Cancer uppstår främst
hos celltyper som förnyar sig ofta.
Många hjärntumörer växer ur gliaceller
som utgör hjärnans stödjevävnad. Dessa
tumörer kallas gliom och är maligna.
Astrocytom är den vanligaste av de
tumörtyper som sammanfattas under
benämningen gliom.
Astrocytom
Astrocytom grad I-II betecknar långsamt
växande, väl avgränsade tumörer. De
mer elakartade formerna av astrocytom
omfattar anaplastiska astrocytom (grad
III) och glioblastoma multiforme (grad
IV). Tillväxthastigheten är mer aggressiv
och tumörerna växer ofta in i närliggande
vävnad. Glioblastoma multiforme kännetecknas
av att de har nekroser.
Oligodendrogliom
Oligodendrogliom utgår från stödjeceller
i hjärnan som kallas oligodendrocyter.
Vanligast är grad I-II, där tumören
är långsamt växande och välavgränsad.
Anaplastiska oligodendrogliom (grad
III) är dock snabbväxande. Oligodendrogliom
växer i de flesta fall i storhjärnan.
Ependymom
Ependymom har sitt ursprung i det
cellager som omger hjärnans ventriklar
(ependymet). Tumören kan spridas med
ryggmärgsvätskan. Hos barn växer ependymom
vanligen i bakre skallgropen, medan
den uppträder i storhjärnan hos vuxna.
Medulloblastom
Medulloblastom uppstår i lillhjärnan
och drabbar nästan uteslutande barn.
Tumören har en tendens att sprida
sig till andra delar av centrala nervsystemet.
Godartade
(benigna) former
Meningeom
Tumörer som utgår från hjärn- eller
ryggmärgshinnorna kallas meningiom
och är i allmänhet godartade. Tumörerna
är välavgränsade, långsamt växande
och kan nå betydande storlek. De växer
sällan in i omgivande vävnad, men
har en tendens att tränga undan den
normala hjärnvävnaden. Denna tumörtyp
är ovanlig hos personer under 50 år.
Hypofysadenom
Hypofysen styr stora delar av kroppens
hormonsystem. Hypofysadenom utgår
från hormonproducerande celler i hypofysen
eller från förstadier till de mogna
cellerna. Adenomen kan såldes vara
hormonproducerande eller icke hormonproducerande.
Symtomen varierar beroende på vilket
hormon som över- eller underproduceras.
Hjärnmetastaser
Metastaser är dottertumörer som via
blod- eller lymfsystemet har spridit
sig från det ursprungliga sjukdomsstället
till andra delar av kroppen. Tumörer
som i första hand brukar sprida sig
till hjärnan är bröstcancer, njurcancer,
tjocktarmscancer och malignt melanom.
Vanligen uppträder hjärnmetastaser
i storhjärnan.
En
neurologisk undersökning ger en uppfattning om vilken del av hjärnan
som har drabbats. Även ögonen undersöks för att ta reda på om synnerven
i ögonbotten är svullen.
Moderna metoder att ta bilder av kroppens inre har stor betydelse
för att ställa diagnos på hjärntumörer. Framför allt används datortomografi
och magnetkamera. Vid datortomografi används röntgenstrålar för
att få fram bilder. Magnetkameran utnyttjar ett magnetfält och radiovågor.
Båda metoderna är kopplade till datorer som framställer bilderna
av hjärnan på en bildskärm.
Kärlröntgen kan utföras för att ge information om hur blodkärlen
ligger för att inte skada dem vid operation. Vid kärlröntgen sprutas
en speciell kontrastvätska in i ett blodkärl som löper till hjärnan.
Vätskan har egenskaper som gör att blodkärlen i tumörer lättare
kan urskiljas.
Även om dessa metoder är viktiga krävs ett vävnadsprov från den
misstänkta tumören för att få en helt säker diagnos. Ibland tas
provet i samband med att tumören avlägsnas. Om diagnosen är oklar
kan ett vävnadsprov (biopsi) tas från den misstänkta tumören. Biopsin
är förenad med mycket liten risk och är ofta värdefull i den tidiga
diagnostiken. I en del fall tas också prov från hjärn- och ryggmärgsvätskan.
Det
finns ingen säker kunskap om orsaken till hjärntumörer. Det pågår
en intensiv forskning om orsaker och behandlingar. En slutsats av
forskningen är att miljöfaktorer sannolikt har betydelse. Djurförsök
har visat att vissa kemikalier kan ge upphov till hjärntumörer.
Det finns också forskning som visar att personer i vissa yrkesgrupper
löper ökad risk att drabbas av tumörer i hjärnan. I andra forskarrapporter
har resultaten tytt på ett samband mellan elektromagnetisk strålning
och hjärntumörer, men sambandet anses ännu inte vara säkert bevisat.
Ärftliga faktorer anses ha betydelse för en del fall av hjärntumörer.
I vetenskapliga undersökningar har flera så kallade cancergener
kopplats samman med hjärntumörer. Om en sådan gen skadas kan detta
leda till att den cell som genen finns i börjar dela sig okontrollerat.
Forskning har också visat ett samband med så kallade suppressorgener
(hämmargener). Detta är arvsanlag som normalt kontrollerar celldelningen
och sätter stopp för den när tillräckligt många celler har bildats.
Om en suppressorgen skadas kan celldelningen också bli okontrollerad.
Forskningen är inriktad på att få fram bättre metoder för strålbehandling.
Nya cytostatika och andra typer av läkemedel prövas i olika forskningsprojekt
både i Sverige och internationellt.
Behovet
av och kravet på information och rådgivning till allmänheten i frågor
rörande cancer och cancersjukdomar ökar. Som ett komplement till
övrig hälso- och sjukvård finns en telefonservice för allmänheten
vid Radiumhemmet.
Cancerupplysningen är en telefonservice dit allmänheten anonymt
kan ringa och få information, råd, stöd och hänvisning i alla frågor
relaterade till cancer och cancersjukdomar. Frågor besvaras av legitimerade
onkologisjuksköterskor med utbildning i psykosocialt arbete och
mångårig erfarenhet av cancervård. Till hjälp används även Radiumhemmets
resurser i form av specialistläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster,
dietister, kuratorer med flera, ett vetenskapligt bibliotek samt
ett brett kontaktnät med andra kliniker och instanser.
Cancerupplysning finns även vid de onkologiska klinikerna i Lund,
Göteborg och Umeå. Målsättning, krav och riktlinjer för verksamheterna
i Sverige är gemensamma. Motsvarande verksamhet finns numera också
i samtliga länder i Europa.
|