Behandling av tumörer i CNS
Kirurgi
och strålbehandling är de viktigaste metoderna
för att behandla hjärntumörer. Ibland ges också
cytostatika. Ofta krävs åtgärder som inte
är direkt riktade mot tumören, utan mot dess följder,
såsom svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.
Behandling av tumörer i hjärnan kan kräva svåra
avvägningar. Om tumören växer så att
den kan opereras bort fullständigt, eller om den är
känslig för strålbehandling eller cytostatika
finns goda möjligheter att bota individen. I många
fall växer dock tumören så att någon
viktig del av hjärnan riskerar att skadas vid operation.
Detta medför att bara en del av tumören kan avlägsnas
kirurgiskt. I vissa fall är det inte möjligt att
operera alls. Prognosen vid hjärntumör varierar
därför både med typen av tumör och dess
läge i hjärnan.
Kirurgi är nödvändigt för att ställa en säker diagnos och har ofta stor betydelse för behandlingsresultatet. Om inte hela tumören kan avlägsnas måste kirurgin kombineras med strålning. Utvecklingen inom neurokirurgin under senare år har ökat möjligheterna att operera i hjärnan. Med hjälp av operationsmikroskop blir ingreppen så skonsamma som möjligt för hjärnan. Det är också möjligt att komma åt tumörer som tidigare inte gick att operera. Operationer i hjärnan sker ibland med så kallad stereotaktisk teknik. Detta är en metod att ange tumörens läge i tre dimensioner: uppifrån, framifrån och från sidan. En speciell ställning fästes på patientens huvud. Med hjälp av röntgenbilder kan man sedan mycket noga mäta var i hjärnan ingreppet ska göras och ställa in avstånden på den stereotaktiska ställningen. Det finns flera metoder att operera i hjärnan. Oftast används sug för att ta ut tumörvävnad och elektrisk pincett för att stoppa blodflödet. Laser, ultraljud och radioaktiv strålning är andra möjligheter.
När cancercellerna utsätts för strålning skadas dem och dör så småningom. Det finns flera sätt att utforma strålbehandling vid hjärntumörer; många små doser eller få större. Vid gliom är det vanligt att stråldosen ges flera gånger under 5-6 veckor. Behandling med strålkniv är användbar vid vissa små tumörer. Strålningen är av samma typ som vid annan strålbehandling. Skillnaden är att hela stråldosen ges på en gång. Patientens huvud placeras i en stereotaktisk hjälm med mängder av små hål. Strålningen ges genom hålen på ett sådant sätt att alla strålar möts i tumören.
Det finns en övre gräns för hur mycket strålning som kan ges eftersom inte bara cancercellerna påverkas, utan även den friska omgivande vävnaden. Barn med hjärntumörer får sällan strålbehandling. Eftersom deras hjärna fortfarande är under utveckling är den mer känslig för strålning.
Behandling med cytostatika är inte lika vanlig som vid andra cancertyper. Ett skäl till detta är att det är svårt att få läkemedel att passera blodhjärnbarriären som skyddar hjärnan mot skadliga ämnen i blodet. Det är därför svårt att få en så hög koncentration av ett cytostatikum i hjärnan att tumören dödas. De vanligaste läkemedlen är Lomustine® och Temodal®.
CCNU (Lomustine®)
Lomustine har hög fettlöslighet och god förmåga att passera blodhjärnbarriären. Behandlingen inleds som regel i nära anslutning till genomgången kirurgisk eller radiologisk behandling. En peroral engångsdos ges tillsammans med läkemedel mot illamående. Behandlingen upprepas var sjätte vecka med kontroller av blod- och levervärden. Behandlingen är långsiktig och brukar pågå under ett halvt till ett år. De subjektiva biverkningarna är främst illamående under behandlingsdygnet samt trötthet och muskelvärk.
Temozolomid (Temodal®)
Temodal är ett cytostatika som ges i form av kapslar. Temodal kan ha effekt vid maligna gliom som återkommer eller som fortsätter växa trots standardbehandling. Behandlingen pågår under fem dagar och upprepas var fjärde vecka. Kontroll av blodvärden sker regelbundet under behandling med Temodal. De vanligaste biverkningarna är illamående samt trötthet och huvudvärk.
Många hjärntumörer orsakar svullnad i hjärnan som kan ge huvudvärk och illamående. Svullnaden kan ofta behandlas med steroider. Ofta måste behandlingen fortsätta under lång tid för att effekten ska kvarstå. Epileptiska anfall vid hjärntumörer kan förebyggas genom behandling med något av de vanliga läkemedlen mot epilepsi.
|